Nu blir det ett sånt där personligt inlägg igen, fast detta handlar ju om hästarna oxå.

Som jag skrivit innan så väntar ju jag och Chista på det lilla brevet från RMC i Malmö. Vi står alltså på kö för att göra en IVF, en konstgjord befruktning.
Vägen hit har varit sjuk lång, massa smärta, både fysisk och psykisk. En evig väntan på remisser utav olika slag som ska dimpa ner i brevlådan.
Men nu har vi gjort alla tester, lämnat alla prover och få beviljat IVF utav det högsta hönset i K-krona. Men väntar, det gör vi fortfarande.. På vårt lilla mirakel.

Enligt vårdgarantin i Sverige ska man ju komma under behandling inom tre månader, och köerna till RMC ska tydligen inte vara så långa som till den vanliga Landstingsvården. Och detta är ju positivt.
Jag vet att jag innan, under och ett tag efter behandlingen kommer ha ridförbud. Detta pga många olika anledningar som jag inte ska beskriva närmre. Så vad ska jag göra med Rock? Undra om jag skulle lånat ut honom genom hela den här processen? Men tänk om det inte blir nått? Då vill jag ju rida själv. Och om jag blir gravid kanske jag mår jättebra och rider fram till förlossningen, lr kanske jag mår kass från dag ett och kan inte rida alls.
Han är inte den lättaste individen att arbeta med alla dagar, kräver sin ryttare. Han är snäll som ett lam i hanteringen, men kan bli taggad och stark under ryttare. Och den där hästen betyder så fruktansvärt mycket för mig, så vem skulle jag våga anförtro honom åt?
Alf hoppas jag ju ha förmedlat vidare innan allt detta når sin kulmen, och skulle han vara kvar har jag en plan B gällande honom. Har jävligt duktiga tjejjer i mitt stall. Så det ska nog lösa sig.

Nån som har en bra lösning på mina problem? Suck.

Under året som gått har jag haft äran att hjälpa/följa ett par ekipage. Jag har upptäckt att jag älskar att motivera/träna/pusha folk. Att se utvecklingen och att kunna jobba framåt. Att med ( oftast) väldigt små medel skapa harmoni och balans, förståelse för djuren och att hitta en röd tråd i sin ridning.

Jag har ju ingen ” utbildning ”, har ingen tränarlicens, bara mina egna erfarenheter, mina meriter och min envishet. Men tankar har länge gått på att man kanske ska skaffa sig det, så man har på ” papper ” att man faktiskt är kvalificerad till att undervisa/hjälpa folk. Synd bara att det är så krångligt, känns som att det är väldigt långt till strömsholm och Flyinge. Vi får väl se vad som händer, vem vet.. En vacker dag kanske jag kan titulera mig tränare, inte bara hobbyinstruktör.

Har i år fått förfrågan om att ta emot ännu fler ekipage, och det ser jag framemot. Jag lär ju mig hela tiden, utav era problem. Det ska bli en spännande vår/sommar, på många plan.

Igår hade jag ett långt samtal med ” Alf s” ägare. Vi pratade om hur vi ska lägga upp planen för en försäljning utav honom.
Vilka för och nackdelar han har, hur man ska utforma annonsen så att folk blir intresserade. Finns många fina 5-åringar till salu i samma prisklass, men vi vill ju att ni kommer och provar just vår fina 5-åring. Alf är en riktigt fin häst, men han är ingen OS-häst.

Känns ju som att folk är beredda att betala hur mycket pengar som helst för en svårklasshäst, för att sedan inte reda ut att rida/förvalta dem. Varför nöjer sig inte ” medelryttaren” sig med en ”medelhäst”?
Alf kommer inte gå varken svår hoppning lr dressyr, men han kommer bli någons absolut bästa vän och följeslagare. Han har kapacitet att gå medelsvår, att hoppa runt 1,10-1,20. Han är supersnäll, stabil, bra sporthästmodell. Lättlastad, skadefri, säljes direkt utav uppfödaren, hemma på Degerhaga går både mamma och mormor att få se och träffa. De har ju hästens hela historia, ifrån det han föddes till idag. De kan berätta om hans syskon och vad de gjort/gör idag.
Detta är saker som jag hade uppskattat som köpare. En svenskfödd häst av en meriterad uppfödare. Men vad vet jag? Vad värdesätter ni när ni letar häst?

Min bästa vän, Rock. Han är min lyxiga hobbyhäst. Han har samma kvaliteter som Alf, och se hur långt vi kom tillsammans, och vår resa är inte över ännu.