Denna helgen, och även nu på morgonen har vi här i Gränum fått erfara att vintern är på intåg. Och jag fryser redan. Jag är inte en bitter människa utav naturen, men kallt väder, fruset vatten och stenhårda hagar kan inget annat än göra mig sån. Jag tänker frusna händer, hovbölder på oskodda fossingar, frusen paddock och många timmar i ett kallt ridhus.
Bilden tagen den 25/11-2013

Varenda år vid den här tiden funderar jag starkt på att börja med plockepinn lr möjligtvis schack. Fast min brist på tålamod och mitt motto ” går det inte har man inte tatt i ordentligt ” sätter lite käppar i hjulet för mig där. Jag gillar inte sporter där resultatet inte blir bättre ju mer man svettas och hur ondare i kroppen det gör. Men tankarna finns där.

Helgen, har trots kylan , bjudit på massa skoj.

Lördagen spenderades med lillasyster och hennes trollungar. Jag hade träning för Astrid och Brownie och syster kollade hennes sadlar.

Träningen gick super, och detta ekipage har gjort stora framsteg på väldigt kort tid. Första gången jag såg Astrid rida Brownie i paddocken och hon skulle galoppera så trodde jag de skulle hamna i Olofström. Brownie tog bettet och sa tack och adjö. Och den lilla skitponnyn kan springa. Och vänster galopp gick inte att fatta, hon fattade antingen fel, lr sparkade bakut som en tok.
I lördags kunde Astrid ge Brownie lång tygel i galoppen och hon fortsatte rulla på, bar sig själv och hela ekipaget var i balans. Och de fattade vänster galopp, helt rätt, i balans, utan att skena lr sparka fyra ggr på raken. Det kallar jag framsteg och att palletten ramlat ner, både hos Brownie och hos Astrid. Man kommer långt med beröm och tålamod.

Hingsten har gått på lina bägge dagarna, stundtals ofokuserad och gapig och därimellan lugn och avslappnad. Vi har bytt hage på hans ärkefiende Fille, och Peer-Boy har lite problem med detta, milt sagt. Han avskyr verkligen Fille, kommer de ens i närheten av varandra så gör han utfall och skriker värsta stridsropen. Han anser att Fille inte vet sin plats i flocken och hade gärna varit den som berättade vart i rangordningen han ska befinna sig.

Rock är igångsatt efter sin mickrosemester. Han kommer gå på halvfart nu ett tag, vill inte ställa honom helt, det är han för gammal för. Bättre att hålla igång lite grann, lulla lite i skogen, hoppa några skutt, tömköra och jogga. Vill att han ska vara motiverad till tävlingssäsongen 2014, och då kan man inte bara sitta och traggla samma saker hela tiden.

Syster fick hem en ny häst igår, en 7-årig valack efter Uskadur. Trevlig liten prick på runt 1,63, alldeles lagom. Så det ekipage ska vi försöka få fason på nu under vintern och sen hoppas jag det blir lite tävlingar för dem framåt vårkanten.

Helgen som började så bra, slutade inte riktigt lika bra.
Johanna och jag skulle hoppa Ultra, fast Ultra hade andra planer.
Hoppade fram på ett litet räcke, gick hur bra som helst, Ultra har själv börjat byta galopp efter hinderna nu och det flöt på bra.
Satte upp ett litet stigsprång, och här tog det stopp. Eller ja, de valde varsin väg att komma över. Ultra hoppade snet över hinderstöden, och Johanna fortsatte rakt fram . Katastrofen var ett faktum. Johanna bromsade med både sitt ansikte och med vänster handen. Grus överallt.
Det var bara till att packa in sig i bilen och åka till akuten.
Handleden är av på tre ställen. Men hon heter ju Bergman, och vi gör inget halvdant. Stackars Johanna.