Ridförbud
Måste börja med att säga tack=) Gårdagens inlägg här på vår blogg genererade nån form utav besöksrekord=) Och det är ju alltid roligt. Meningen med mitt inlägg va inte att provocera utan att skapa debatt, och efter alla kommentarer så måste jag säga att jag lyckades. Kul kul, fortsätt så.
Efter mitt och Alf ¨s lilla missöde i ridhuset förra veckan så fick jag ju ont i nedre delen utav ryggen/bakdelen. Eftersom jag är ganska envis och inte är den som springer till doktorn i första taget så härdade jag ut. Men när jag i Tisdags vaknade upp och smärtan återigen hade tilltagit så var det dags att kapitulera. Det var bara till att erkänna att det inte skulle gå över utav sig själv, speciellt inte när jag körde på med jobb och hästar som vanligt. Så det blev ett besök hos Farbror dr. Han konstaterade efter lite klämmande att jag har pga utav smällen fått inflammation i ligamenten kring svanskota,korsben och sittben. Kort och gott… Jag har inflammation i röven. Sjukskriven, ordinerad vila, pronaxen och ingen ridning på minst en vecka. Katastrof!
Idag är jag inne på tredje dagen utav dr ordination, och jag vet inte vem som har mest tråkigt, jag lr hästarna.
Har haft dem på töm och lina, och för Rock så fungerar detta jättebra. Han kan jag ju samla upp i piaff och passage, flytta, öppna, sluta på töm. Så honom kan jag ju jobba nästan som vanligt, fast från marken. Alf däremot visade mig igår att det här med att springa runt runt är inte roligt längre. Och det är helt förståligt, han är unghäst och unghästar kräver variation för att hålla sig motiverade. Så idag tar jag ridhjälp, så han får göra nått annat. Hoppas kunna filma lite i snöyran, för snöar… Det gör det fortfarande här i Gränum. Det är tur för mig att jag har världens bästa svägerska, som ställer upp och hjälper Tanten när hon är ur funktion.