Nytt år, nya bekantskaper

2013 var ett bra hästår för mig. Placeringar upp till Msv B, bra kritik och uppmuntran att klättra högre.
Detta året hoppas jag blir ännu bättre.
Rock och jag ska jaga sista kvalet till Msv A, och förhoppningsvis innan året är slut prova på att rida en sån klass.
Magnolia ska ha sin Bellagiobebis runt midsommar. Kommer väl va halvt hysterisk när det närmar sig, hoppas på varmt väder, annars blir det kallt att campa i stallet nattetid.

Sen har vi nykomligen, Lille Alf. Precis fyllt fem, inte gjort mycket alls i sitt liv. Mest riden i skogen lite sprodiskt efter sin inridning.Detta hoppas jag kunna ändra på. Focus ligger på att jobba upp kondition och muskler, för att sen börja tävla så smått. Han står ju här till försäljning, och med det psyket, steget och utstrålningen han har så tror jag han blir ganska lättsåld. Han verkar okomplicerad med allt, och vem vill inte ha en sån häst?
Uppfödare och ägare till denna fina häst är inte mindre än Alf Carlsson ifrån Stuteri Degerhaga. När jag var hos dem för ett par veckor sedan och hälsade på, så blev jag helt överväldigad utav alla fina hästar som gick där. Vilken dröm, synd bara att det är så svårt idag att driva en avelsverksamhet med vinst, folk vill ju inte betala vad det egentligen kostar att tillverka och hålla dessa fyrbenta.

Planeringen i stora drag för året, hur vi kommer dit är genom träning, träning, träning, massa kärlek, en portion humor, lite blod, svett och tårar.

God fortsättning!

Kung Bore på besök

Ja, vintern gör en blixtvisit i Gränum, men enl väderleksrapporten ska den inte stanna.
Och det är inge kul när det kommer snö på mjuk mark, bättre om den fått frysa till lite isf.
Det växlande vädret gjorde så jag idag la täcke på min bebishäst. Är ju inge roligt när det går från iskyla till hällregn på ett par timmar.
Det går ingen nöd på dem i lösdriften, de har fri tillgång på mat och vindskydd, men ändå. Jag vill inte att hon ska frysa. Hon är ju trots allt min lilla bebis.

Har bokat tid med länsstyrelsen för besiktning utav stallet/gården. Har ju redan haft miljö och hälsoinspektionen här och det var utan anmärkning, men nu är det inte gödsel och material på ridbanan som ska kollas utan allt annat. Jag vet att mina boxar är stora nog, att det är tillräckligt med ljusinsläpp, att jag förvarar grepar och dyl på avskilt ställe, att det finns dörrar i alla vädersträck, dörrbreddar och höjd till taket osv osv, MEN jag blir ändå nervös, tycker att det ska bli jobbigt men samtidigt skönt när det är gjort. Då har jag alla papper iordning för att få ha mer än 10 hästar, och då kan de riktiga planerna för framtiden sättas i verket.

Gyn, fertilitet och IVF

Nästa vecka är det återigen dags att besöka min gynläkare. Undra vad han har att komma med denna gången?! Fler nålar, sprutor, prover och piller antagligen. Och naturligtvis en sittning i den underbara gynstolen. Jag har gjort fler besök, stretandes , i den där stolen än nån annan jag känner. Men jag är inte bitter……Bara trött och less. Jag har ju slutat planera mitt liv som om jag skulle få barn inom de närmsta. Jag planerar med tillridningshästar, tävlingar och resor. Men någonstans så lever både jag och Christian våra liv på halvfart. Det var ju inte såhär det skulle bli. Vi skulle ju bli föräldrar oxå. Och Christian kommer bli världens bästa pappa. För vi har inte gett upp, vi kommer fortsätta att kämpa. Och jag nöjer mig med en liten illbatting, en liten trollunge som livar upp huset och förgyller våra liv. Det känns just nu avlägset, men det ska inträffa, det bara måste.

Bilden har jag snott på nätet, det är inte mitt ” gottebord”, men det är såhär det ser ut.. Tyvärr..

På Onsdag åker Peer-Boy hem till småland igen. Vi har kommit så långt som vi kan tillsammans och det är dags att nån annan tar över. Denna fin fina ponny, med sitt stora hjärta kommer göra nån liten ryttare lycklig. Jag kommer sakna honom här på gården, han har en väldigt stor personlighet och kryper gärna in under skinnet på en.
Och ni som frågat angående att använda honom i avel, vänd er till Maria Ahl på torpalyckans stuteri. www.torpalyckan.se
Där hittar ni all info som ni behöver, och jag lovar, ni kommer inte ångra er om ni väljer nån av deras hingstar.

En försmak utav vad som komma skall.

Denna helgen, och även nu på morgonen har vi här i Gränum fått erfara att vintern är på intåg. Och jag fryser redan. Jag är inte en bitter människa utav naturen, men kallt väder, fruset vatten och stenhårda hagar kan inget annat än göra mig sån. Jag tänker frusna händer, hovbölder på oskodda fossingar, frusen paddock och många timmar i ett kallt ridhus.
Bilden tagen den 25/11-2013

Varenda år vid den här tiden funderar jag starkt på att börja med plockepinn lr möjligtvis schack. Fast min brist på tålamod och mitt motto ” går det inte har man inte tatt i ordentligt ” sätter lite käppar i hjulet för mig där. Jag gillar inte sporter där resultatet inte blir bättre ju mer man svettas och hur ondare i kroppen det gör. Men tankarna finns där.

Helgen, har trots kylan , bjudit på massa skoj.

Lördagen spenderades med lillasyster och hennes trollungar. Jag hade träning för Astrid och Brownie och syster kollade hennes sadlar.

Träningen gick super, och detta ekipage har gjort stora framsteg på väldigt kort tid. Första gången jag såg Astrid rida Brownie i paddocken och hon skulle galoppera så trodde jag de skulle hamna i Olofström. Brownie tog bettet och sa tack och adjö. Och den lilla skitponnyn kan springa. Och vänster galopp gick inte att fatta, hon fattade antingen fel, lr sparkade bakut som en tok.
I lördags kunde Astrid ge Brownie lång tygel i galoppen och hon fortsatte rulla på, bar sig själv och hela ekipaget var i balans. Och de fattade vänster galopp, helt rätt, i balans, utan att skena lr sparka fyra ggr på raken. Det kallar jag framsteg och att palletten ramlat ner, både hos Brownie och hos Astrid. Man kommer långt med beröm och tålamod.

Hingsten har gått på lina bägge dagarna, stundtals ofokuserad och gapig och därimellan lugn och avslappnad. Vi har bytt hage på hans ärkefiende Fille, och Peer-Boy har lite problem med detta, milt sagt. Han avskyr verkligen Fille, kommer de ens i närheten av varandra så gör han utfall och skriker värsta stridsropen. Han anser att Fille inte vet sin plats i flocken och hade gärna varit den som berättade vart i rangordningen han ska befinna sig.

Rock är igångsatt efter sin mickrosemester. Han kommer gå på halvfart nu ett tag, vill inte ställa honom helt, det är han för gammal för. Bättre att hålla igång lite grann, lulla lite i skogen, hoppa några skutt, tömköra och jogga. Vill att han ska vara motiverad till tävlingssäsongen 2014, och då kan man inte bara sitta och traggla samma saker hela tiden.

Syster fick hem en ny häst igår, en 7-årig valack efter Uskadur. Trevlig liten prick på runt 1,63, alldeles lagom. Så det ekipage ska vi försöka få fason på nu under vintern och sen hoppas jag det blir lite tävlingar för dem framåt vårkanten.

Inte ridit på flera dagar!

Har nästan abstinens.

Rikke var ju här i Lördags och behandlade massor utav hästar. Tycker att det blev en riktigt lyckad tillställning, och att alla verkade nöjda, inte minst hästarna.

Jag hade henne till att titta på både Rock och hingsten.
Rock var det inte mycket att orda om, hon berömde mig för arbetet jag lagt på honom och sa att han var jämn, mjuk och fin i muskelaturen. Lite skillnad från när hon tittade på honom första gången för två år sedan. Jag blev så glad. Alla timmar jag har lagt på denna häst har ju verkligen gett utdelning. Men jag hade blivit förvånad om hon hittat nått större, han har ju gått som en klocka hela hösten.
Så Rock fick mest lite underhåll, ett par nålar för att bibehålla mjukheten och för att öka lite blodgenomströmning. Och imorgon har han vilat klart och det är dags att sätta foten i stigbygeln igen.

Hingsten hade lite fler låsningar, vanligt på hästar som betäcker vid hand, ljumskar och kors får jobba hårt. Fick lite övningar vi ska göra tillsammans så får vi hoppas det löser sig.

För er som missade Rikke denna gågen och vill ha en tid, så kommer hon tillbaka i December.

Tempo Tempo Tempo

Ja, som vanligt är det ganska högt tempo i livet på Stall knaggagården. Precis som det ska vara.
Rock har lite välförtjänt vila, han ska få behandling utav Rikke imorgon, och sen sättas igång lite smått igen. Så all min fokus ligger just nu på Plura, min lilla hingstponnyplutt. Vi har mycket att jobba med, både på marken, i ridningen och med frisyren. Han har man som en islänning och den lever sitt eget lilla liv. Jag har fått kalla in experthjälp nu i helgen för att försöka få ordning på det hela. Det kan ju knappast bli värre iallafall.

Imorgon kommer alltså Rikke hit, och vi har en hel del kunder som kommer för att få sina hästar behandlade. Alltid lika häftigt att se henne jobba. Hon utför mirakel med våra fyrbenta vänner. Och jag hoppas kunna få igång ett samarbete oss i mellan så hon kommer hit åtminstone fyra gånger om året. Behovet och efterfrågan finns definitivt.

Annika Gunnarsson

Ni har väl inte missat att min lillasyster kommer stå till förfogande här på gården framöver? Hon är egentligen mammaledig, men kommer arbeta två dagar i veckan framöver med utgångspunkt från oss. Här finns bra möjligheter för henne att arbeta då jag vet att hon vill att folk ska kunna rida i sadlarna de provar.
Annika är utbildad på UPH och är proffisionell sadelutprovare.
Hon tar även emot sadlar för försäljning, så har ni nått att sälja så vet ni vart ni ska lämna dem.
Hur ni får tag i Annika står på hemsidan under fliken sadelutprovning.
Välkomna.

Personlig… Igen..

Ibland så publicerar jag ju inlägg här på bloggen som inte har med hästar att göra. Jag hoppas att det är okej?! Ibland behöver jag bara skriva av mig lite, men det ger ju er samtidigt en chans att lära känna mig bättre.

Igår publicerade min storebror denna bild på sin FB-sida.

Den föreställer min mamma och hans äldsta son Kristoffer Jr.
Jag upptäckte bilden när vi hade rast på jobbet, och tårarna steg omedelbart. Fick stålsätta mig för att inte börja storböla.
Vissa dagar är saknaden efter henne så stor och så påtaglig. Jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen. Man blir aldrig för gammal för att behöva sin mamma, glöm aldrig det.
Skulle ge vad som helst för att få prata med henne igen, krama henne och säga att jag älskar henne. Vet att jag inte är ensam om att känna såhär, vet att mina syskon också saknar henne nått oehört, och min pappa ska vi inte ens tala om, han blir sig aldrig mer lik. Och det blir inte vår familj heller, hon var klistret som höll oss alla samman. Såg till att vi samlades och höll sams.

För er som inte vet så blev min mamma ihjälkörd på väg hem från jobbet för några år sedan.Hon cyklade alltid, både dit och hem. Och på ett ögonblick så förändrades hela mitt liv.
Jag kan ju inte låta bli att undra hur mitt liv hade sett ut om hon fortfarande fanns.

Summering utav helgen.

Vilken fantastisk häst jag har!!
Han ger mig inget gratis, jag får jobba för varenda steg. Men vi har kommit en bra bit på vägen och vi har gjort det tillsammans.
Tre klasser ridna, Msv c 65,8%, msv b:4 63,7 % och msv b:2 63,2%. Och jag är supernöjd. Hårt motstånd och fina kommentarer utav domarna. Sen är det ju extra roligt när nån av de ” stora ” ryttarna kommenterar och säger att det så prydligt och fint ut, och att min häst är vacker.. Men det sista visste jag redan ;D

Jag vill tävla mer!!! Önskar så att jag hade en häst till att tävla på denna nivån. Jag har ett alldeles för stort hopp mellan Rock och påläggskalven Daisy. Så vet ni nån elr ni själva kanske har en häst som ni velat att jag skulle rida så tveka inte att höra av er.

Snart dags att sätta sig och planera nästa säsong. Men först ska Rock få lite vila, lite massage, akupunktur och sen ska han få hoppa med Emma. Det blir hans belöning.
Och mål för nästa säsong.Det blir nog att etablera sig på nivån jag är nu, men första kvalet till Msv A är ju satt, så man vet aldrig. Om Mollis säger att vi är redo för större utmaningar så kör vi. Pia Sohl sa ju till mig i lördags att nu när jag sätter byterna så blir det inte svårare, ska bara lära mig snurra runt lite i galopp med så går resten av bara farten. Vi får väl se om hon har rätt.

Laddar inför årets sista tävlingshelg

Rock har gjort en bra säsong, vi har nått våra mål och rosettsamlingen är utökad. Jag är så nöjd med vad vi tillsammans har gjort detta året. Målet var ju att debutera honom i Msv B, och det har vi gjort.

I helgen så är det en tvådagars tävling på ORK. Rock ska gå tre klasser. Msv c:1 Msv b:4 och Msv b:2. Och jag hoppas att vi kan avsluta med bra resultat.
Efter denna helgen ska Rock få lite välförtjänt vila. Det är ju redan nu dags att börja planera inför nästa år, och upplägg med tävlingar, men först ska vi pusta lite. Han ska få gå i skogen och hoppa lite hinder, bara va.

Uppdatering

Dåligt på den fronten upptäckte jag. Men så är det när man är upptagen. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till ibland, är ju så mycket man vill ha gjort.

Livet har sin gilla gång här på gården. Stallet är snart redo för vintern. Nytt golv ska gjutas i foderkammaren och i spolspiltan och stallgången ska få ett nytt lager. Vi har breddat upp dörren mellan stallen och nu kan jag se min vision. Ibland undrar jag varför vi inte valde att bygga helt nytt istället. Som vi har slitit i detta stall. Att sänka golvet var ingen barnlek, och det är mååånga ton sten som vi har plockat bort. Golvet är sänkt över 1 m på sina ställen, efter konstens alla regler, och det blir bra, men när man håller på med gamla grejer är det alltid nått som ska strula. Ingenting har egentligen gått smidigt. Men nu, när jag kan se framför mig hur det kommer bli när det är klart så vill jag inte ha nytt. Charmen i en meter breda stallväggar, grovt uthuggna balkar är oslagbar. Jag kommer nog gråta en skvätt när det är färdigt, men jag vet en som kommer vara ännu lyckligare, min man. Men vad skulle jag gjort utan honom? Hur många känner ni som kan gjuta, snickra, forma, kapa, mura osv utan att ha utbildning på det? Och det blir ju bra, han är sjukt noggrann, ni vet sådär så det går en på nerverna mellan varven. Men i slutändan är jag ju glad över att han är noggrann. Fast berätta det inte för honom.

Två nya herrar har vi i stallet och en dam är på ingång.

Herrarna kommer bägge från samma ställe, Torpalyckans stuteri utanför ingelstad. Johannas nya stjärna ” Fille ” och den godkända hingsten Stackarps Peer-Boy .
Fille är fyra år gammal och inte ännu inriden. Han kom hit som klapphingst, så han har fått opererar bort bägge kulorna hos Björn och Sara Rahm.
Nu är han på gång igen och det går framåt med stormsteg. Det märks att Fille är fyra i huvudet, han tar till sig saker på ett helt annat sätt, funderar och accepterar.Johanna har lagt mycket tid på att miljöträna honom, promenader här i byn, med sadel och träns på sig. Nu har vi även börjat hänga på honom, och det var lite läskigt till en början, men även där går det framåt. Han kommer bli en superfin tävlingshäst, så ni får se upp för dem lite längre fram.

Peer-Boy , ja denna häst hade jag kunnat skriva en bok om. Herren på täppan, som tror han äger världen och alla som bor i den. Tanken är att vi ska tävla lite tillsammans. Han har hos ägarna gått och skrotat över sommaren så vi har lite kondition och muskler att bygga.
Mycket personlighet och har åsikter om det mesta. Men han gillar att arbeta och vill göra sitt bästa. Älskar när man pysslar med honom och vill gärna hjälpa till. Stoppar allt han kommer över i munnen, men som tur är så bits han inte, utan plockar mest.
Han är till salu, till rätt person naturligtvis. Har trots sina unga år redan lämnat två godkända söner. Har bra gångarter och hoppar suveränt.
Jag hoppas kunna göra honom rättvisa och visa upp honom framöver från sin allra bästa sida. Det är en häst man bvlir glad av att jobba med, för han visar så tydligt vad han tycker och tänker. Mitt lilla hingstaskrälle.

Magnolia ska nu i slutet av månaden in och kollas för 90 dygns dräktighet. Och jag håller tummarna att den lilla Bellagio-bebisen fortfarande hänger med. Men det tror jag.

I helgen är det DM i dressyr. Jag och Rock har laddat upp med att vila. Jag har haft feber och riktigt ont i nacke och rygg. Blir träning för Mollis imorgon och sen är det bara till att hålla tummarna på söndag. Jag hoppas kunna rida så att jag kan känna mig nöjd över resultatet. Bägge programmen, Msv C:1 och Msv B:4 är svåra att sätta så det krävs att man är på topp.