I början på veckan tog fölis det första steget ut i vuxenvärlden. Hon fick flytta hemifrån.
Dock inte så långt, bara runt knuten ner till syster och hennes hästdagis.
Trodde lastningen skulle bli ett problem, och hade lite ont i magen innan vi började.
Ville ju att hon skulle få en bra upplevelse så hon självmant går på släpen även i fortsättningen.
Det hela tog ungefär 20 min, och jag lät henne backa ut ett par gånger och när hon väl stod lugnt och tuggade hö så stängde vi. Hon tyckte själva färden var lite obehaglig, men jag hade henne lös i transporten så hon själv kunde välja vilket håll hon ville stå på.

Väl framme, tre km senare så var hon lite uppjagad, men jag är ändå förvånad och väldigt stolt
över hur hon hanterade det hela. Hon backade snällt och lugnt ur, såg sig omkring och såg mest
förvånad ut. Lilla hjärtat, första gången utan mamma.

Flocken, som består av ett halvblodssto f-12, en shettis f-10 och ett ardennersto f-12, tog emot
henne med ro. Det kommer få så jeekla roligt ihop.