Behöver man tränare?

Ingen ryttare, oavsett hur duktig man är, klarar sig utan hjälp från marken om man vill utvecklas som ryttare. Det är alldeles för lätt att lägga sig till med felaktigheter i sin ridning, och det är inte alltid helt lätt att från hästryggen korrekt känna det man lättare ser från marken.

Hur väljer man då sin tränare?
Det är viktigt att man känner sig trygg med den person som ska utbilda en och ens häst. För mig spelar inte titlar så stor roll, bara för att man är A-tränare så passar man inte med alla.
Jag vill ha en tränare som själv är aktiv i sin ridning, även tävlingsmässigt. Så man som elev kan se att även de strävar efter att utvecklas.
För mig är det viktigt att man har samma synsätt på det här med ridning. Att man tillsammans kan skapa den harmoni som ska uppstå när allt stämmer.
Vill att min tränare har mål med min ridning och utveckling, att man kan följa en röd tråd genom arbetet.

Många byter tränare som de byter underkläder. För mig är detta inget alternativ, varför försöka fixa nått om det inte är sönder?
Min tränare känner min häst och vet både min och hästens utbnivå och kapacitet. Har vi en dålig dag, vilket händer, så vet hon ändå hur han ” brukar ” vara, och jobbar utefter det.
Jag ser samarbetet med min tränare som ett långsiktigt projekt där vi alla utvecklas tillsammans.

Vem är då min tränare
Jag har under många år ridit för Mollis Persson. Olika typer av hästar på olika utbnivå. Men vi hittar alltid det där som jag söker, strävan efter att bli bättre, att utvecklas, bli en bättre ryttare.
Nu faller det ju sig med så att Rock, min svarte gentleman, har jag köpt av henne. Dumt tycker vissa, att köpa häst av sin tränare är väl att sätta sig själv i skiten. Jag däremot ser det som en fördel, hon känner honom, hon har utbildat honom och vet exakt hur han fungerar. Kraven på mig har ökat, men det får mig bara till att kämpa ännu mer. Jag vill bli bäst, eller iallafall så bra jag nu kan bli.

20090716-_DSC3982_preview

Mollis uppfyller alla krav jag har, hon är duktigt på att förklara, på att individanpassa träningen och hon vill att man som ekipage ska utvecklas.

154720_10150670279528479_1791288601_n

Uppdatering

Dåligt på den fronten upptäckte jag. Men så är det när man är upptagen. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till ibland, är ju så mycket man vill ha gjort.

Livet har sin gilla gång här på gården. Stallet är snart redo för vintern. Nytt golv ska gjutas i foderkammaren och i spolspiltan och stallgången ska få ett nytt lager. Vi har breddat upp dörren mellan stallen och nu kan jag se min vision. Ibland undrar jag varför vi inte valde att bygga helt nytt istället. Som vi har slitit i detta stall. Att sänka golvet var ingen barnlek, och det är mååånga ton sten som vi har plockat bort. Golvet är sänkt över 1 m på sina ställen, efter konstens alla regler, och det blir bra, men när man håller på med gamla grejer är det alltid nått som ska strula. Ingenting har egentligen gått smidigt. Men nu, när jag kan se framför mig hur det kommer bli när det är klart så vill jag inte ha nytt. Charmen i en meter breda stallväggar, grovt uthuggna balkar är oslagbar. Jag kommer nog gråta en skvätt när det är färdigt, men jag vet en som kommer vara ännu lyckligare, min man. Men vad skulle jag gjort utan honom? Hur många känner ni som kan gjuta, snickra, forma, kapa, mura osv utan att ha utbildning på det? Och det blir ju bra, han är sjukt noggrann, ni vet sådär så det går en på nerverna mellan varven. Men i slutändan är jag ju glad över att han är noggrann. Fast berätta det inte för honom.

Två nya herrar har vi i stallet och en dam är på ingång.

Herrarna kommer bägge från samma ställe, Torpalyckans stuteri utanför ingelstad. Johannas nya stjärna ” Fille ” och den godkända hingsten Stackarps Peer-Boy .
Fille är fyra år gammal och inte ännu inriden. Han kom hit som klapphingst, så han har fått opererar bort bägge kulorna hos Björn och Sara Rahm.
Nu är han på gång igen och det går framåt med stormsteg. Det märks att Fille är fyra i huvudet, han tar till sig saker på ett helt annat sätt, funderar och accepterar.Johanna har lagt mycket tid på att miljöträna honom, promenader här i byn, med sadel och träns på sig. Nu har vi även börjat hänga på honom, och det var lite läskigt till en början, men även där går det framåt. Han kommer bli en superfin tävlingshäst, så ni får se upp för dem lite längre fram.

Peer-Boy , ja denna häst hade jag kunnat skriva en bok om. Herren på täppan, som tror han äger världen och alla som bor i den. Tanken är att vi ska tävla lite tillsammans. Han har hos ägarna gått och skrotat över sommaren så vi har lite kondition och muskler att bygga.
Mycket personlighet och har åsikter om det mesta. Men han gillar att arbeta och vill göra sitt bästa. Älskar när man pysslar med honom och vill gärna hjälpa till. Stoppar allt han kommer över i munnen, men som tur är så bits han inte, utan plockar mest.
Han är till salu, till rätt person naturligtvis. Har trots sina unga år redan lämnat två godkända söner. Har bra gångarter och hoppar suveränt.
Jag hoppas kunna göra honom rättvisa och visa upp honom framöver från sin allra bästa sida. Det är en häst man bvlir glad av att jobba med, för han visar så tydligt vad han tycker och tänker. Mitt lilla hingstaskrälle.

Magnolia ska nu i slutet av månaden in och kollas för 90 dygns dräktighet. Och jag håller tummarna att den lilla Bellagio-bebisen fortfarande hänger med. Men det tror jag.

I helgen är det DM i dressyr. Jag och Rock har laddat upp med att vila. Jag har haft feber och riktigt ont i nacke och rygg. Blir träning för Mollis imorgon och sen är det bara till att hålla tummarna på söndag. Jag hoppas kunna rida så att jag kan känna mig nöjd över resultatet. Bägge programmen, Msv C:1 och Msv B:4 är svåra att sätta så det krävs att man är på topp.

När man stänger en dörr öppnas en annan.

Mycket som har hänt denna helgen, både positivt och mindre skoj.
Tävling igår, Rock gick en klass i Karlshamn. En LA:3 på 72,8 %. han var lite spänd och tittig, men domarna gillar honom sådan, fast min ridkänsla kanske inte är den bästa. Och uppenbarligen ser det ju inte ut som det stundtals känns. När han är på detta viset är han riktigt flashig i sina rörelser, och den ökade traven ska vi inte bara tala om. Han bokstavligen bara flyger fram, det är sån kraft i dessa bakben.
Kom på tredjeplats, hade hårt motstånd i form av min gamle tränare Alette Camnert och den superduktiga Linda Wigren från Mörrum. Så jag är nöjd med vår prestation. Laget tog en fin andraplats efter en hård kamp emot Ronneby. Nu avgörs det hela i Ronneby i slutet av Oktober.

Hagens Ryan har denna helgen flyttat till nytt hem. Kommer sakna den vita sagohästen, han är verkligen nått speciellt. Och jag hoppas han kommer få det bra i framtiden.

Men nu är det ju så att när man stänger en dörr öppnas en annan, och jag har lite nyheter åt er, men jag tänker hålla på dem lite till. Det är en ny kärlek på gång in och förhoppningsvis ett nytt givande samarbete. Det kommer bli riktigt bra, och jag ser så framemot att få börja jobba med denna vackra individ.

Mål och drömmar

Inför detta årets tävlingssäsong satte jag upp som mål för mig och Rock att jag skulle starta honom i en msv b klass och att jag skulle rida DM som detta året går på hemmaklubben.
För att uppnå detta så har jag under säsongen jagat kval och samlat rutin, visat att jag hör hemma i en högre klass.
Efter helgens ritt i msvc på 65% med missar ska tilläggas, så satte jag det sista kvalet och är därmed kvalad till att rida DM. Mitt mål kommer alltså infinna sig även detta året. Men nu börjar det bli svårt, riktigt svårt. Men bara Rock håller reda på sina tassar i byterna så ska jag hålla reda på vilket håll vi ska på. Att rida på denna nivån i dressyren kan likställas med att hoppa en bana på 130-140 i hoppning, det är tekniskt och mycket att hålla reda på. Men jag har ju alltid sagt att jag ska rida SM, och ska jag lyckas med det så måste jag dansa lekande lätt i dessa klasser också.

Red ju även för laget i helgen, och vi vann. Inte överlägset, då både Ronneby och Karlshamn hade starka bra lag, men vi vann. Individuellt så dansade jag och Rock hem en andraplats på 70% i La:3 och Johanna och Corall tog en andraplats i Lb:2. Johanna red ju även i laget så Stall Knaggagården hade fyra rosetter med sig hem, två blåa och två blågula. En riktigt bra tävlingshelg med andra ord.
Nu är det dags att ladda om, siktet är näst inställt på Karlshamn nästa helg, vi får hoppas på framgångar även där.

Tävlingshelg och ny hektisk vecka

Har ju varit tävlingar i dagarna två för Stall Knaggagårdens dressyrekipage.
Johanna var först ute i lördags och gjorde en fin runda, lite synd att hon red fel väg.. två ggr, men det kommer hon inte göra nästa helg, då det är lagtävling.
Kändes som de fick en bra uppladdning inför höstens tävlingar och jag tycker det är så roligt att de går från klarhet till klarhet. Nu är det inga stora grejer vi pratar om längre, utan nyanser och detaljer i deras samspel. Deras kommunikation är så mycket bättre och Johanna blir inte längre stel som en pinne bara man nämner ordet tävling.

Igår var det min och Rocks tur att efter tre månader uppehåll åter valsa lite.
Han va så fin, mjuk, följsam och avslappnad. Kändes riktigt bra att rida fram och jag hade en bra känsla när jag vände upp emot domaren.
Vi hade en lite miss i vårt samspel och det blev ett byte där det inget byte ska va, men för övrigt tyckte jag han va klockren. Domaren va av en annan synpunkt och tyckte Rock va låg och ostadig i formen. Så nu har vi gått ifrån hög spänd nacke, till låg och ostadig. Själv tycker jag inte han var för låg, och han gick inte emot handen en enda gång under ritten, så för mig var han inte ostadig heller. Jag hoppas att Mollis såg min ritt, vet ju att hon var på plats, för just nu känns det inte som jag vet hur han ska ridas.

Imorgon är det besiktning utav ” min ” fina Sandie. Kommer bli jobbigare än vad jag trodde att lämna ifrån mig den store vita damen. Hon är speciell och har satt sig i hjärtat. Men jag vet att hon kommer få det super dit hon ska och att jag kan på ganska nära håll följa deras utveckling.

Till helgen är det återigen tävling, så det är bara till att spotta i nävarna och ladda om.

Tävlingar

Det börjar rycka lite i tävlingsnerven nu. Rock har ju vilat två veckor, och veckan som gick så har han gått lite på halvfart. Idag kommer Pekka och ska sko honom så nu är det dags att börja planera inför nästkommande tävlingar.

So Sandie ska ju förhoppningsvis också startas, om hon nu inte skulle bli såld innan. Tittade lite snabbt i tävlingskalendern igår kväll, och Div 2 första omgången går ju hemma. Där kan jag starta bägge. De har ju varit så snälla och lagt en msv c klass som avslutning.
Tävlingen går av staplen i början av sep, och då är Sandie redo för att visa upp sina långa bakben.

Rock får även gå i Gärds i slutet av augusti, har ju ett kval till att sätta innan vi får avancera uppåt, men nu vet jag ju att vi kan så självförtroendet är bättre, och då rider jag bättre.

Helgens tävling

Äntligen satt den! Hela programmet utan några större missar, han var med mig hela vägen och jag var så glad och stolt över vår fina bedrift att jag trodde jag skulle spricka. Jag visste att vi kunde och att vi hade på msv nivå att göra. Ett steg närmre målet, sakta men säkert.

Nu ska han få lite välförtjänt vila, men jag är inte hästlös direkt. En ny dam har ramlat i knät på mig, en stor och långbent sådan. So Sandie, sto E: Sandakan. Mycket nerv och stor gång. Hon ska vara hos mig för vidareutbildning för att sen säljas. Hoppas jag hinner med en start eller två på henne innan nån knycker henne för mig.

Tävlingar, solsken, bränd näsa..

Tävlingar i dagarna två har det blivit. Välorganiserade och mycket trevliga sådana på Gärds fina uteanläggning.
Rock och jag var först ut i lördags, en Msv c stod på programmet. Han var väldigt lösgjord och fin. Lugn och lyssnade riktigt bra. Jag är väldigt nöjd med känslan vi fick under ritten. En miss hade vi, Han lyssnade så fint tillbaka att han gjorde ett klockrent byte där det inte skulle va ett. Jag tar på mig hela grejen, var inte snabb nog. Lite tråkiga domarsiffror dock, han var värd mer tycker jag.

Johanna och Corall red idag, och det var en av de bästa ritter de gjort. Jag kunde inte varit stoltare. Det märks att med lite tävlingsrutin kommer också de fina ritterna.

Magnolia lämnades ner till Sara och Björn igår, dags för dräktighetskoll. Bara till att hålla tummarna, annars får vi börja om igen. Än finns det gott om tid att betäcka.

Äntligen lite värme

Solen värmer skönt över Gränum. Alla djuren myser och njuter av sena kvällar i hagen.

Planerat in lite tävlingar framöver. Det blir Gärds den 8/6 för Rock, och 9/6 går Corall en klass. Helgen efter det är det dags för Långasjön. Två klasser för Rock. Aldrig varit där tidigare, men har sett i startlistan att det är fler blekingebor som ska dit, vilket är väldigt trevligt.

Hingstvalet till Magnolia är klart, om nu inte mina kära veterinärer har nått att tillägga. Ska ringa Sara idag och boka in tider framöver. Får hoppas allt går lika bra och smidigt som sist. Blir ju lite farande fram och tillbaka, men jag får flirta lite med min Johanna om hjälp. Magnolia är ju lättlastad och står som ett ljus, så den biten är ju inga problem. Problemet är att jag jobbar, och att få ledigt för inseminering av häst är nog knappast troligt. Men med lite knåp och knep ska nog detta lösa sig och jag har en svart liten skönhet som springer omkring nästa år.

Personlig..

Att jag haft x-antal missfall är ju ingen hemlighet. Var ju tom ett stort repotage i tidningen, med en helsida på Rock.
Nu håller de på att utreda varför det blir som det blir och om vi ska gå vidare med IVF istället. Massa prover hit och dit, både på mig och Chista. Jag har fler bilder på min livmoder än vad jag har på mitt ansikte snart.
Hoppar upp i gynstolen som ingenting, det som förr var nått jobbigt och förnedrande är nu vardagsmat. Tråkigt, men sant.

Igår var det återigen dags för ett besök hos gynläkaren, det hitintills absolut värsta sen utredningen startade. De skulle göra en äggledarspolning. Jag har hög smärttröskel, sytt både här och där, har ju otur jämt så jag slår mig ofta. Men detta… Fy satan i helvete!!!!!!!
De blåser upp en ballong i livmodern, spolar kontrastvätska igenom en kateter via livmodertappen och kollar samtidigt med VUL flödet i äggledarna. Jag trodde seriöst jag skulle dö på fläcken. Läkaren ber mig andas för att han ser att all färg försvunnit från mitt ansikte och att jag håller på att svimma av smärta. Det hela var över på ett par minuter, och det värsta smärtan släppte direkt när han kuffade ballongen. Men jag var inte mycket värd igårkväll, kramper och öm som tusan.
Idag är det bättre, lite öm och har en tygndkänsla i livmodern. Gör ont när jag lyfter och går fort. Så idag gick det med snigelfart att släppa ut hästarna.

Jag trodde ju att jag skulle fixa att tävla imorgon, men jag får se mig besegrad. Det är möjligt att det hade känts oki att rida imorgon, men idag kan jag inte hoppa upp på nån häst, och det är inte med vila jag vill förbereda Rock för en tävlingsstart. trist trist… Men det kommer fler tävlingar.