Väntrums ångest

Jag och Chista var ju återigen i Malmö igår. Kontroll utav läget kan man väl kalla det. Hur mina ägg så ut. Och hör och häpna, för första gången i mitt liv har jag blivit kallad ett ” skolboksexempel ”. Nån gång ska väl vara den första, och det känns förbannat bra att det var i detta sammanhanget.
De var nöjda med hur det såg ut och tyckte jag hade rätt dos utav hormoner och skulle fortsätta så. Nytt besök på Lördag, de vill inte att äggen ska växa på för bra, och vågade inte vänta över helgen med att kolla läget igen. Det är ingen skoj bilresa ner till Malmö, men jag kan åka flera gånger om dagen, om det är det som krävs för att detta ska lyckas.

Väntrummet på RMC är för mig en plåga. Dels för att vi är så många i samma situation, bara det i säg är tragiskt. Men vi befinner ju oss i olika stadier i behandlingen. Så det sitter folk där som är superglada, de som sitter spända, som på nålar, de som ser uppgivna ut, och sen de som rent ut sagt ser ut som de ska börja gråta närsom.

När man första gången är på RMC får man en patientmapp. Denna mapp ska man ha med sig varje besök, där i finns papper på behandlingen, ett personligt sprutschema, info om RMC osv. I min mapp finns det tre papper, den är ganska obefintlig alltså. Men igår, när vi satt och väntade på vår tur att få komma in, kom det ett par. Och de hade oxå sin mapp med sig, kan säga att den var inte obefintlig, den va skittjock. Tusen tankar for genom mitt huvud. Undra hur många år de har hållt på? Hur många behandlingar har de gjort ? Åh herregud!!! Hur orkar man?
Denna upptäckt gav mig ångest, en realitycheck. Det är ovanligt att lyckas direkt, tror vi pratar 30 %, och det händer att man får göra flera behandlingar. Oddsen att lyckas efter tre försök är 70%, så den siffran håller vi fast vid, den känns lite bättre.
Jag blev lessen, för deras skull, fast jag egentligen inte har en aning om vad det var för papper hon hade i sin mapp.

Valborg igår.. Spenderades med familj och vänner. Grillade, snackade skit och drack gott. Precis som det ska vara. Mosters hjärtan var ju naturligtvis här, och Whilma var på sitt allra bästa humör.