Min absolut största mardröm

I lördags var det meningen att jag skulle köra folk till K-hamn från Stoffes. Jag hade velat fram och tillbaka hela dagen om jag skulle följa med ut lr stanna hemma. Jag var ju kissenödig precis hela tiden, så att befinna mig på Östersjö kändes inte helt roligt. Hur kul är det att stå i en kö till bajamajorna hela kvällen?
När det sen visade sig att Johanna skulle vara nykter och kunde köra så slapp ju jag.
Så jag åkte hem efter vi hade grillat, fixade med hästarna, myste med fölis och lite småfix.
Runt 23 tiden var jag färdig för sängen och la mig för att läsa lite.
Känner hur det bubblar till och blir alldeles varmt. Tar naturligtvis med handen och får upp den alldeles blodig.
Rusar ut till badrummet och blodet forsar ur mig, varmt tjockt och mörkrött. Får fullständig panik, försöker få tag i Chista, men det var ju lönlöst, att ringa nån som befann sig på Östersjö var ju dömt. Jag hade tidigare sett att Sassa kört iväg, så där var det ju ingen hemma. Ringer min storasyster som kommer så fort hon bara kunde. Hon slår en blick på mig i badrummet och ringer ambulans. Det var blod överallt. Har ni nångång sett när de avblodar en gris efter slakt? Så såg det ut i badrummet.
Bella gråter, jag gråter.. Och blodet.. som inte vill sluta rinna.
Lyckas få tag i Chista, och han och Johanna kastar sig i bilen från K-hamn och kommer hem strax efter ambulansen anlänt.
Sjukvårdarna, liksom jag tror ju att det är kört. Man kan ju inte blöda så mycket och allt är oki.
De tog så väl hand om mig, den kvinnliga va så lugn och jag kände mig så trygg. Och jag var så glad att Chista hunnit hem så han kunde åka med till K-krona.
Väl inne på akuten blir vi tilldelade ett rum i väntan på gynläkaren. Och allt känns meningslöst, hopplöst och jag undrar hur jag ska ta mig upp ur det här.
Gynläkaren kommer, säger direkt att hon vill ta en titt innan vi pratar. Så upp i gynstolen, som så många gånger förr. Läkaren vänder bort skärmen så jag inte skulle se och påbörjar undersökningen.
Och bebisen lever!! Chista går ifrån att vara likblek till att le med hela ansiktet. De vänder skärmen mot mig, och mycket riktigt, där simmar den lilla grodan runt för fullt och sprattlar. Då brister det för mig fullständigt. Tårarna forsar längs mina kinder och jag kan inte riktigt fatta vad vi just fått se. Läkaren lugnar mig och säger att allt ser bra ur, livmodern är stängd och att det troligtvis är ett brustet blodkärl som orsakat den massiva blödningen.
Vi blir inlagda över natten, får blodstillande och dropp. Chista somnar utav utmattning framåt småtimmarna, men jag är fortfarande i chock och hade väldigt svårt att komma till ro. Hur kunde det vara möjligt?! Hur kan man blöda på detta viset och fortfarande vara gravid?
igår morse kom överläkaren och gick ronden. Vi pratade lite om att jag ska ta det lugnt ett tag och undvika lyft, sex och ridning. Inte bada heller så länge jag äter blodstillande. Jag frågar om vi kan göra ett nytt UL så jag fick se den lilla innan vi åkte hem, och det var inga problem. Den lilla grodan gjorde kullerbyttor därinne och var i allra högsta grad vi liv.
Det var en lättnad att få åka hem, hem till ett nystädat hus. Mina systrar hade städat upp allt blod och bytt i sängen, kastat alla blodiga handdukar och gjort så fint.
Vad skulle jag göra utan min familj?<3 Jag skulle ju påbörjat min semester idag, men på läkarens inrådan så blir det en veckas sjukskrivning istället. Jag menar, hur mycket till semester blir det när man inte får bada, inte lyfta, inte rida eller vågar åka hemifrån. Tack till alla som fanns till hands i helgen...