Oj oj

Här var det ett tag sedan man skrev. Och det har inte berott på att det inte händer något här på gården, snarare tvärtom, det händer lite för mycket.

Kan ju börja med att berätta att Magnolia fick natten till Lördag, 01:50 för att vara exakt, ett stoföl E: Bellagio.
Det hela kunde slutat riktigt illa om jag inte haft min älskade man i närheten.
Förra gången Molly fölade, med Daisy, så gick allt enligt skolboken. Hon fick värkar, trampade runt lite, la sig ner och vips så var där ett föl.Molly låg kvar en stund, begrundade sitt underverk för att sen sakta resa sig och börja tvätta henne. Allt var frid och fröjd.
Denna gången svettades hon som en gris, och visst la hon sig ner, i två min för att sen resa sig i panik och börjar springa runt i boxen med fölungen på utgång. Den satt fast i bringan/bogen och hon fick inte ut den. Molly fick panik, jag fick panik men Chista gick lugnt in till Molly, och det var som att hon visste att han skulle hjälpa henne, för hon blev helt stilla och tog i för kung och fosterland samtidigt som Chista vred och drog. Fölet levde inte till att börja med, tungan alldeles blå och man såg att det va nått som var galet. Men när vi fick ner henne på golvet, molly fölade alltså stående, så lyckades Chista massera igång henne. Under tiden ringde jag och väckte min underbara veterinär Sara Rahm och stimmade med henne. Stackars Sara, kan inte va skoj och bli väckt utav en gravid halvhysterisk människa kl två på natten. Men som vanligt tog hon sig tid och vi gick igenom vad som skulle göras. Klagstorps hästpraktik är överlägset bäst i både service och kompetens.
Nu när den lilla va ute så gällde det ju att få upp henne och att få henne till att dia. Vilket inte blev så enkelt. Dessa långa ben ställer till det en del när det gäller att hitta balansen samtidigt som man ska vinkla upp huvudet, hitta spenen och börja suga. Det hela slutade med att vi fick mjölka Molly så fölis kunde få i sig råmjölken.
Men det tog inte många timmar innan hon kunde dia själv och jag kunde börja andas ut. Dessa djur….

Med mig är det bara bra. Gick in i V 11 igår och magen växer. Har kommit på hur jag ska äta för att slippa må så illa, så nu ulkar jag bara när jag borstar tänderna.
Jag är trött och blir lätt andfådd. Är en ganska stor omställning för mig, jag är inte van vid att vara begränsad fysiskt, att inte orka. Men naturligtvis är det bara till att gilla läget och jag har dragit ner avsevärt på tempot. Jag börjar ju mer och mer tro på att det kanske ska gå hela vägen och det innebär ju att det inte kommer bli någon ridning över höst/vinter med nån ordning. Men jag har hittat en bra lösning på hur min älskade häst ska få sin motion och uppskattning ändå. Men den bomben släpper jag en annan dag.

Före graviditet

Plus 4 kg