Fortfarande i chock

Har, antagligen med all rätt, svårt att smälta helgens händelser. Kan ju inte låta bli att undra vad som ska hända näst? Just nu känns det som att vi bara har bebisen till låns och att den vilken minut som helst ska tas ifrån oss.

Jag har idag pratat med barnmorskan och hon slog på stora varningstrumman direkt. Nytt Ul inbokat, förlängd sjukskrivning, vill inte att jag ska anstränga mig överhuvudtaget, inte ens köra bil.
Jag ska fortsätta ta mina tabletter och vid minsta färsk blödning så ska jag åka in akut igen.
När jag för ett par dagar sen sa att det var dags för semester och att jag inte skulle göra ett skit på fyra veckor, så var det knappast såhär jag hade sett det framför mig.

Håll tummarna att allt ser bra ut på Ul och att den lilla grodan vill stanna i min mage, växa och frodas.