Spännande, overkligt och helt otroligt!

De senaste veckorna har varit lite omtumlande. Vi fick ju, efter många års kämpande, många turer till Dr, piller, sprutor, salvor m.m m.m äntligen ett stort fett plus på den den gravstickan.
Jag har fortfarande väldigt svårt att tro på att det ska gå bra, men vi tar en dag i taget.

Första gången jag blev gravid så hade jag inte en tanke på missfall och dyl, jag var gravid och naturligtvis skulle allt gå bra. Den inställningen hade jag behövt ha nu, men efter x-antal missfall så är det svårt att tänka framåt, har svårt att riktigt glädjas åt det. Jag vet ju hur snabbt det kan gå åt helvete.
Vi har fått en tid till UL på RMC i Malmö om två veckor. Om allt ser bra ut där, och grodan växt på som den ska, så kanske, bara kanske vågar jag slappna av lite.
Det är knappt jag vågar säga det högt, men vi är GRAVIDA!!!!!! Lr ja, jag är, Chista hejar på =)

Magnolia blir tjockare och tjockare, växer hon lite till så spricker hon snart. Har satt rejält med juver denna gången, och det är fyllt till bredden på morgonen, men går fortfarande tillbaka en aning när de tas in på kvällen. Men med tanke på storleken på hennes juver så tror jag nog hon väntar en elefantunge. Det närmar sig mer och mer, och jag blir mer och mer nervös. Tycker det är väldigt skönt med kameran i hennes box, har ju stenkoll på henne utan att störa henne. Ställer klockan varje natt och tar en titt på vad hon pysslar med.

Rock har tillfrisknat helt, haft två veckors semester, blivit lite rund om magen och nu är det dags att börja jobba igen. Jag ska hoppa upp och känna hur det känns att rida, har ju slutat med all kuckelemuckmedicin nu och tar bara vitaminer, så rida för Dr får jag nu. Rock är ju en väldigt snäll häst, mycket nerver, men snäll, så jag känner mig inte ett dugg otrygg med att hoppa upp på honom. Han vet att han bär på värdefull last.