Inget ont som inte har nått gott med sig

Illamående… Jag har de senaste två veckorna mått sjukt illa. Det har varit hanterbart, men igår, när värmen slog till på allvar blev det riktigt jobbigt. Jag har vanligtvis inte lätt för att må illa, och brukar absolut inte kräka utan anledning, det hände mest i ungdomen, men då var det för mycket alkohol inblandat.
hade jag bara sluppit jobba, och istället kunnat ligga vid stranden med fötterna i vatten under ett parasoll så hade jag nog inte gnällt. Men Västralid på sommaren, varmt, klibbigt och svettigt. Blir en lång sommar om detta ska fortsätta.
Vet att det är ett gott tecken att må illa, och att det naturligtvis är värt varenda ulkning. Men det är ändå jobbigt när man har en verksamhet att sköta och ett jobb som inte gör sig själv.
Sjukt tacksam för mina duktiga stalltjejer.

Imorse när jag kom ut i stallet hade en utav Johannas hästar roat sig kungligt. Han hade på något vis öppnat sin boxdörr och bestämt sig för att stallet behövde möbleras om. Så jag har spenderat halva morgonen med att städa upp röran han orsakat. Jag behöver inte säga att Fille Fuling inte är min favorithäst just nu va?

Magnolia håller mig på streckbänken, hon visar alla tecken på att en fölning är i antågande, och jag är uppe två ggr per natt för att kolla till henne. Synkar det med mina numera nattliga toalettbesök. Hon kommer antagligen föla mitt i Majas student på Torsdag, allt för att vara i centrum. Hon vet hur man gör för att få uppmärksamhet.

Rock är igångsatt lite smått efter sin sjukdom. Jag vågar inte rida fullt ut, vill vänta tills vi varit på Ultraljud nästa vecka. Så jag vet att allt är okej därinne och få klartecken ifrån doktorn att jag kan rida som vanligt. Känns som att det kan vara värt att vänta en vecka till, jag har satsat lite för mycket på den här graviditeten för att sabba den nu.