Mardrömsvecka!

Ja, veckan som vi precis lämnat bakom oss kunde jag varit utan.

Började med att Vilja, vår ena hund, fick ett EP-anfall. Vet inte hur många utav er som bevittnat ett sådant, men jag kan ju säga att jag trodde hunden skulle dö. Kände mig väldigt maktlös och även om anfallet var över på ett par minuter så kändes det som en hel evighet. Hon kom snabbt till veterinär och är insatt på medicin. Men vi vet ju ännu inte om hon är insatt på rätt dos, så jag går och sneglar på henne hela tiden, väntar på nästa anfall. Men jag hoppas att hon slipper fler. Vi vaktar henne som en hök känns det som, och Chista har med henne överallt nu, vill inte lämna henne ensam med de två övriga ifall ett nytt anfall skulle komma. Det sägs att de andra skulle kunna få för sig att gå på henne, och det vill vi inte.

I torsdag på förmiddagen så skulle jag sitta upp på Okeanosmärren, upptäcker då att hon är halt. Suck suck. Så nu ska det bokas tid och utredas. pga olika omständigheter visste jag ju att detta kunde inträffa, men det är lika jävla tråkigt för det, jag gillar hästen, hon är utav rätt kaliber, har kämparglöd och skulle kunna gå långt. Ja ja, vi får se vad veterinären och ägaren säger, om hon ska behandlas här eller hemma.

På torsdagskvällen gick jag ut för att kvällsfodra, och hittar Rock liggandes i boxen, han hade inte rört sitt em-hö och såg inte pigg ut alls. Fick typ panik, lyckades få upp honom och ut på banan. Ringde Björn Rahm och fick instruktioner. Så vi gick och vi gick och vi gick. Det lättade lite efter två timmar, han bajsade men var fortfarande tagen. Pratade med Vet igen, och de stod stanby att ta emot mig om han skulle försämras igen.
Hela natten mellan tors och fre promenerade jag med honom 10 min en gång i timmen. Morgonen kom, och Rock var helt klart bättre, men inte bra. Fortsatte gå med honom hela dagen i omgångar, gav lite hötussar och tryckte i honom massa linfrö.
På kvällen var jag tvungen att åka till jobbet, men mina stallflickor hade stenkoll på Rock och rappoterade minsta förändring. Väl hemma från jobbet vid niotiden så var det dags att börja promenera igen. Gick varannan timme den natten, och jag vet inte vem utav oss som var tröttast. Men Rock började visa lite humör och det var ett gott tecken. Vrålhungrig var han oxå.
Bestämde att han skulle stå inne på lördagen med, promenerade honom tre ggr på förmiddagen innan jag återigen var tvungen att åka och jobba. Han var nästan sitt vanliga jag igen, trött och lite medtagen, men det var ju inte så konstigt, jag hade ju hållt både honom och mig själv vaken i typ två dygn.
När jag kom hemifrån jobbet på lördagskvällen så stod han och bråkade med sin boxgranne och jag kände att jag kunde andas ut, att han äntligen var oki igen.

Verkar vara massa kolikhästar överallt i den södra delen utav landet just nu. Vädret är ju helmärkligt och mina hästar gräver efter rötter i hagen, så jag tror att Rock fått med sig massa jord, och den jorden lär ju vara allt annat än fräsch. Så nu ger jag linfrökaka till alla hästarna, förebygger jord-sandkolik, bildar ju ett slem som tar med sig jorden ut ur hästen istället för att den ska lägga sig i tarmarna och skapa problem.

Så jag är glad att veckan är över, och att vi påbörjat en ny. Kan ju hoppas att denna blir bättre, den ska förhoppningsvis avslutas med en tävlingsstart på klubben nästa helg.