Det värsta jag vet

Det absolut värsta jag vet är när mina djur är sjuka. Denna veckan har varit så jobbig. Att inte veta vad som felar min gosse, att inte lyckas bryta febern. Det är ju ingen hit för nått levande att ha över 40 graders feber i flera dygn.
Men igår verkar de som att vi nått en vändpunkt, äntligen.
Vi provade ju i förrgår att ge honom tetracykliner, och det verkar som han svarat på det. Trots att anaplasmaproverna inte visat något. Så nu är det en femdagars behandling som gäller, så håller vi tummarna att han blir helt återställd och inte slutar som en snygg gräsklippare.
Så idag var det en febrfri och lycklig gosse som fick gå ut med Molly i hagen som vanligt.
Igår hade jag världens bästa hästvakter på plats. Malin och Maja var här under dagen och kollade till min pärla. Jag var tvungen att jobba, finns ju inget som heter vård utav häst. men jag kunde slappna av lite när jag visste att han var i goda händer. Den där Maja Sagur har verkligen växt till sig, ansvarstagande och pålitlig. Det bådar gott för framtiden för denna unga dam.

Idag ska vi lasta Daisy och köra ner henne till syster. Dock får jag ta hjälp utav pappa och Markus då Annika fortfarande är en blind höna efter sin laseroperation. Jag tycker lite synd om henne, men kan samtidigt inte låta bli att skratta åt ” stevie Wonder ”. Igår när jag ringde henne fick jag be henne vända på telefonen, hon hade inte riktigt fått till det.
Sist jag lastade Daisy gick det smidigt, och jag håller tummarna att fallet blir så även denna gången, men med dessa odjur vet man aldrig, så jag har laddat upp med sedalingel. Tänker inte ta nån onödig fight.

Och jag själv då… Inne på ruvardag 5. Mår lite bättre, då Otrivellsprutan gått ur kroppen. 10 dagar till innan vi kan få nått besked om hurvida det tagit sig eller ej. Dock tror jag inte den sista veckans händelser har varit så bra i sammanhanget, lite sömn, massa stress och oro var ju inte riktigt vad doktorn ordinerat. Men än är loppet inte kört, utan jag ruvar vidare på mitt lilla guldägg.
Fick brev från RMC i veckan med, och ett ägg fick vi till frysen. Och det känns bra, då höll det bra kvalitet, de fryser bara ner toppenägg.

Molly har ju hjälpt mig vaka över Rock hela veckan, men jag vet att hon nu tycker att jag ska återgå till att oroa mig över henne och den stundande fölningen.. Ja, aldrig får man ha det lugnt, tror jag ska börja med plockepinn istället.
mannen min har ordnat övervakningskamera deluxe iallafall, så jag kan följa Molly via telefonen när det börjar bli dags. Man laddar ner en app till Iphonen och kan se henne hemma vart jag än må befinna mig. Alla i stallet ska ladda ner appen, så får vi göra ett stallschema på vakandet. Det blir nog bra.